Mitt hjärta är inte hemma än, och det känns så otroligt tungt. Jag saknar henne, det är så tyst och ensamt i lägenheten utan min håriga sambo. Förbjudna tankar som exempelvis ”Tänk om hon blir överkörd? Eller om hon redan blivit det?” dyker upp i mitt huvud och får ångesten att strypa mig. Jag letar flera gånger varje dag, men hon har inte synts till sedan i Onsdag. Fast hon (eller någon annan tjuv) har ätit upp kattgodiset jag lagt på altanen, så det finns en möjlighet att hon stryker omkring i krokarna. Jag får helt enkelt fortsätta leta och hoppas på det bästa.